vita tänder/läsarfråga

jag fick en kommentar häromdagen som jag tänkte besvara. frågan i kommentaren löd:
jag undrar om du skulle kunna göra ett inlägg om hur man kan få vita tänder och kanske vad du använder/vad du tycker funkar bäst?
 
och visst kan jag det! :) 
 
ett allmänt känt sätt att få vitare tänder är ju att bleka dem. detta kan man både göra hos tandläkare och hemma. själv har jag erfarenhet av hemmablekning, vilket jag tycker fungerar jättebra. jag började bleka mina tänder för några år sen. vet inte hur jag kom på att jag skulle göra det. men ja. det är enkelt och man får snabbt resultat. märket jag har använt heter easewhite.
 
bild: easewhite.se
 
jag är inte så värst påläst om detta, utan har utgått ifrån vad som står på deras hemsida på typ "vanliga frågor och svar". tandblekningen ska enligt dem inte skada tänderna, så jag litar på det! har ju inte hänt något med mina tänder under dessa år, förutom att det ilar i dem direkt efter behandling, men det är ju inte så konstigt. sen tycker jag att de drar åt sig pigment, typ när jag käkar blåbär eller dricker kaffe. men det blir bra igen efter ett tag och när man borstar tänderna.
 
tandkrämer med whiteningeffekt tycker jag faktiskt också fungerar bra! äger dock ingen själv, men hemma hos adam använde jag det och tyckte alltid tänderna var vitare när jag borstat dem där. så det är värt att prova om man inte gjort det! 
 
sedan finns det ju olika typer av blekningar med. jag har bara använt skena, men det finns till exempel ett där man använder en speciell tandkräm och en speciell tandborste som lyser blått. blue illume heter det, men kan ju dock inte uttala mig om det eftersom jag inte testat. 
 
om man ska diskutera hemmablekning vs blekning hos tandläkare så är väl tandläkaren ett smartare val kanske. men jag vet att en vän till vår familj fick avbryta sin behandling hos tandläkaren för att det gjorde för ont. sedan tycker jag att friheten att välja själv hur vita tänder man vill ha överväger. för att inte tala om priset, hehe. 
 
husmorsknep jag läst om är att gnugga ett citronskal mot gaddarna, samt käka massa jordgubbar. det sistnämna låter ju inte helt fel! 
 
för övrigt bleker jag vääääldigt sällan nu för tiden. hoppas du som undrade blev nöjd med svaret! 
 
 
 
 
 
/ frågor och svar / vardagen och livet /

julianne hough

nya kvinnliga kändiscrushen. asså HÄR SNACKAR VI!!! sjukt vacker. hon spelar i filmen "safe haven" som jag började titta på igårkväll och såg klart idag. lätt en av de bästa filmerna jag sett. rysningen i slutet är inte nådig! haha. killen hon spelar mot är inte så pjåkig han heller. men HON alltså. vilt.
 
 
/ frågor och svar /

önskemål: min tid som munk på p-vikstiden

haha, okej... så kul. om jag ska vara ärlig så har jag faktiskt väldigt dåligt minne. kommer inte ihåg mycket alls från min barndom. minns oftast när någon annan drar upp händelser (mellan typ fyran och åttan), men skulle aldrig kommit ihåg dom själv. det här är lite en sån sak. men ska berätta vad jag minns. från min tid som munk, alltså. hahahaha.

eh, japp.. kan det ha varit i fyran eller femman kanske? vet inte vad jag gick igenom. men minns att jag faktiskt kände mig lite utstött. jag gillade ju aldrig bollsporter. så när dom andra spelade fotboll och innebandy, och var med sina nya kompisar, så kände jag mig lite vilsen. kommer ihåg att jag sa att alla kunde samlas hemma hos mig efter skolan för att se när jag hoppade ner från taket. asså hahaha (?). vetifan. men i alla fall. tror min munktid varade i cirka 2 dagar eller nåt. satt ihopkurad mot barackväggen med luvan uppfälld på rasterna. ville inte prata med någon, och ville inte vara med när folk hittade på saker. ah, vet inte varför. var väl säkert för uppmärksamhetens skull. har alltid varit uppmärksamhetskrävande. inget jag vill vara, eller är stolt över att vara. men hade inte heller velat va någon tyst liten mus i ett hörn som aldrig vågar säga pip.

men.. kanske medför den egenskapen andra tråkiga följder. kanske är jag en sån som står i vägen för dom där små mössen. jag kanske tar för mycket plats. tror nog jag gör det. ska försöka tänka på det, så jag kan bättra mig. men det är inget jag FÖRSÖKER och lixom kämpar med, alltså att få uppmärksamhet. jag har lixom alltid bara varit sån. men samtidigt vill jag alltid att alla ska trivas, mår bra och ha en del av allt. det är inte så att jag skriver ner på ett papper på morgonen allt jag kan göra under dagen för att bli uppmärksammad. och nu säger jag inte heller att jag blir uppmärksammad. men tror mina klasskompisar stör sig på mig, det har dom alltid gjort. varenda klass. svarar nämligen mycket rätt ut. mitt sätt att lyckas i skolan typ. men då misslyckas jag hellre, ärligt talat, om det blir på någon annans bekostnad.

detta blev väldigt personligt nu. men skriver det ändå. jag har alltid skojat runt och gillat att skämta. är som min pappa, på det sättet. men till exempel i sjuan, så blandades det ihop med att jag skulle vara en liten fjorre? ah, bryr mig väl inte så nu kanske. men tog illa upp då, faktiskt. för hatar att bli missförstådd. och som jag har nämnt tidigare älskar människor att tolka om saker, särskilt när dom vill sätta dit någon. det blir ren psykologi över det hela faktiskt. har man en viss fördom mot något eller någon, så vill man få den bekräftad. har någon då en fördom om mig, t ex att jag alltid säger opassande saker som kränker folk, och jag säger något som skulle kunna tolkas som det (men som egentligen inte alls är menat så), så får dom sin lilla fördom "bekräftad" och kommer då fortsätta ha samma tankar om mig. hänger ni med?

det är därför man älskar sina vänner, skulle jag tro. dom känner en och förstår en. dom vet när man skämtar, dom vet hur man är. hopefully.

tycker vi kan dra en slutsats av det här. att försöka befria oss från fördomar. kanske jag ska hålla käften om, egentligen. men nä, ärligt talat så har jag inget emot någon människa, så länge dom inte har gjort något mot mig eller någon av mina närmaste. eller ah, mot mänskligheten med, typ breivik. han är ju ingen favvo, precis. men jaja, är rätt öppensinnad på det sättet. men det där psykologiska jag beskrev ovan ligger faktiskt i vår natur, så perfekt är jag inte. klart att jag är på samma sätt själv ibland. vi är ju alla människor. och mycket av det vi gör är omedvetet. men nej, jag ska inte sitta här och leka psykolog och kunnig. haha, och förresten. detta har ju ingenting med den ursprungliga frågan att göra. men det ena ledde till det andra, så att säga. haha.

borde nog bli romanskrivare. jädrans långa inlägg det blir. sorry guys. men puss på er :)

såhär gullig är jag nu. vaknat, ätit och skrivit en roman.