hanna kinnander

men ibland känns det tungt och lite som att det håller på och svälla upp tills det brister. typ nu, faktiskt. 

kvällstänker lite på allt som hänt och vill verkligen bara kunna lista ut varför saker blir som de blir. få lite svar på alla frågor. men vissa saker bör man kanske inte överanalysera så mycket. bara låta dem vara som de är och acceptera dem. det är så sällan saker är logiska när det kommer till känslor. det kanske inte går att klura ut någon förklaring till varför någon gör som den gör. behandlar en som den gör. beter sig som den gör.

 

jag får helt enkelt gå och undra ett tag. men så småningom kommer jag släppa allt. typ snart. jag kommer skratta åt det. eller inte ens det, jag lär inte ens minnas så mycket av det. jag fungerar så. jag glömmer bort. eller förtränger, kanske man ska säga.

 

 men hjärtat gör ju sitt jobb. jag lever. vad fan ska man gnälla då om, egentligen?

 

bring it, livet. nu hittar vi på något skoj. vem orkar ens bry sig så jäkla mycket.