/ frågor och svar /

önskemål: min tid som munk på p-vikstiden

haha, okej... så kul. om jag ska vara ärlig så har jag faktiskt väldigt dåligt minne. kommer inte ihåg mycket alls från min barndom. minns oftast när någon annan drar upp händelser (mellan typ fyran och åttan), men skulle aldrig kommit ihåg dom själv. det här är lite en sån sak. men ska berätta vad jag minns. från min tid som munk, alltså. hahahaha.

eh, japp.. kan det ha varit i fyran eller femman kanske? vet inte vad jag gick igenom. men minns att jag faktiskt kände mig lite utstött. jag gillade ju aldrig bollsporter. så när dom andra spelade fotboll och innebandy, och var med sina nya kompisar, så kände jag mig lite vilsen. kommer ihåg att jag sa att alla kunde samlas hemma hos mig efter skolan för att se när jag hoppade ner från taket. asså hahaha (?). vetifan. men i alla fall. tror min munktid varade i cirka 2 dagar eller nåt. satt ihopkurad mot barackväggen med luvan uppfälld på rasterna. ville inte prata med någon, och ville inte vara med när folk hittade på saker. ah, vet inte varför. var väl säkert för uppmärksamhetens skull. har alltid varit uppmärksamhetskrävande. inget jag vill vara, eller är stolt över att vara. men hade inte heller velat va någon tyst liten mus i ett hörn som aldrig vågar säga pip.

men.. kanske medför den egenskapen andra tråkiga följder. kanske är jag en sån som står i vägen för dom där små mössen. jag kanske tar för mycket plats. tror nog jag gör det. ska försöka tänka på det, så jag kan bättra mig. men det är inget jag FÖRSÖKER och lixom kämpar med, alltså att få uppmärksamhet. jag har lixom alltid bara varit sån. men samtidigt vill jag alltid att alla ska trivas, mår bra och ha en del av allt. det är inte så att jag skriver ner på ett papper på morgonen allt jag kan göra under dagen för att bli uppmärksammad. och nu säger jag inte heller att jag blir uppmärksammad. men tror mina klasskompisar stör sig på mig, det har dom alltid gjort. varenda klass. svarar nämligen mycket rätt ut. mitt sätt att lyckas i skolan typ. men då misslyckas jag hellre, ärligt talat, om det blir på någon annans bekostnad.

detta blev väldigt personligt nu. men skriver det ändå. jag har alltid skojat runt och gillat att skämta. är som min pappa, på det sättet. men till exempel i sjuan, så blandades det ihop med att jag skulle vara en liten fjorre? ah, bryr mig väl inte så nu kanske. men tog illa upp då, faktiskt. för hatar att bli missförstådd. och som jag har nämnt tidigare älskar människor att tolka om saker, särskilt när dom vill sätta dit någon. det blir ren psykologi över det hela faktiskt. har man en viss fördom mot något eller någon, så vill man få den bekräftad. har någon då en fördom om mig, t ex att jag alltid säger opassande saker som kränker folk, och jag säger något som skulle kunna tolkas som det (men som egentligen inte alls är menat så), så får dom sin lilla fördom "bekräftad" och kommer då fortsätta ha samma tankar om mig. hänger ni med?

det är därför man älskar sina vänner, skulle jag tro. dom känner en och förstår en. dom vet när man skämtar, dom vet hur man är. hopefully.

tycker vi kan dra en slutsats av det här. att försöka befria oss från fördomar. kanske jag ska hålla käften om, egentligen. men nä, ärligt talat så har jag inget emot någon människa, så länge dom inte har gjort något mot mig eller någon av mina närmaste. eller ah, mot mänskligheten med, typ breivik. han är ju ingen favvo, precis. men jaja, är rätt öppensinnad på det sättet. men det där psykologiska jag beskrev ovan ligger faktiskt i vår natur, så perfekt är jag inte. klart att jag är på samma sätt själv ibland. vi är ju alla människor. och mycket av det vi gör är omedvetet. men nej, jag ska inte sitta här och leka psykolog och kunnig. haha, och förresten. detta har ju ingenting med den ursprungliga frågan att göra. men det ena ledde till det andra, så att säga. haha.

borde nog bli romanskrivare. jädrans långa inlägg det blir. sorry guys. men puss på er :)

såhär gullig är jag nu. vaknat, ätit och skrivit en roman.




#1 / / anonymast:

Väldigt läsvärt blogginlägg :)

Hoppas på flera, jättebra blogg annars.